Kris och mat, ​hur fungerar det?

Erika Öhlund och Carl Marklund är båda forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som är en statlig myndighet. FOI driver forskning inom försvar och säkerhet till stöd för Sveriges militära och civila försvar. Erika är specialiserad på livsmedelsberedskap och Carl på samhällsplanering och geopolitik. Vi tog en kaffe med dem för att bättre förstå vilken roll maten och lantbruket spelar i deras vardag och uppdrag – för att bidra med kunskap inför framtida kriser.​

Berätta om livsmedelsberedskap, vad innebär det för Sverige?​

– I grunden handlar det om att ha tillräckligt med näringsrik mat för befolkningen och de som utgör samhällsfunktioner (t.ex. militär, sjukvård och omsorg) i händelse av krig eller kris. Här är tidsperspektivet en viktig parameter för beredskapen. Om det rör sig om några veckor eller månader så kan vi ha lager eller importera varor (förutsatt att de flödena är intakta och tillgängliga). Om det däremot är under en längre tid, under ett eller flera år, så behöver vi ha en egen produktion som täcker samhällets behov, fortsätter Erika. ​

Vad ställer det här för krav på oss som land?​

– För att kunna fortsätta importera livsmedel eller insatsvaror till vårt inhemska jordbruk behöver vi vara en attraktiv handelspartner och ha råd att köpa ​när tillfället ges. Jordbruket är helt beroende av insatsvaror som vi inte har någon egen produktion av (t.ex. drivmedel och mineralgödsel). När det blir rubbningar i globala handelsmönster och tillhörande varuflöden får det stora konsekvenser. Här är samspelet med EU, Nato och världsmarknaden central, berättar Carl.​

Ni pratar om kris, vad är en kris?​

– En kris är en samhällshändelse som inte kan hanteras inom ramen för samhällets vardagsstruktur. Det är en situation som kräver att vi tar andra typer av beslut och samarbetar med andra än vi vanligtvis gör. Det finns också en tidsfaktor att ta hänsyn till, du kan inte avvakta och inhämta all information utan behöver fatta ett beslut utan fullständig information och ofta utanför dina mandat – oavsett om det är som statsminister, på en kommun eller i ett företag, berättar Erika.​

– Pandemin var ett typexempel på krishantering där företag och organisationer agerade kraftfullt med vetskap om att ingen kommer slå oss på fingrarna i efterhand. Just det här sista är centralt vid krishantering, vikten av att sända signaler om att det är kris och att vi därför får och förväntas gå utanför ordinarie verksamhet, fortsätter Carl. ​

– Kris är oftast negativt laddat men det är det egentligen inte i sin ursprungsform. Kris kan vara en möjlighet, det beror mycket på hur vi reagerar på den. Kris är ursprungligen ett medicinskt begrepp som beskriver stadiet när en patient befinner sig i ett vägskäl att tillfriskna eller bli snabbt sämre – läget när en läkare behöver ta ett beslut, fortsätter Carl.​

Vad har vi haft för kriser?​ 

– Det som vi alla kan relatera till är pandemin 2020. Det hade varnats för att en pandemi skulle kunna komma, att det var en trolig kris. Men det var fortfarande oväntat att den skulle komma hit till oss i Sverige i den omfattning som den gjorde. Det blev ett test av samhällets beredskap, det vill säga när den vanliga kärnverksamheten i samhället inte duger och vi behöver göra något extra och fatta nya beslut, berättar Erika.​

– Det som är intressant med krishantering och något som vi alla fick uppleva vid pandemin är just hanteringen. Man vill vänta så länge man kan innan man börjar fatta beslut och krishantera samtidigt som det inte får gå för långt. Återigen, tänk dig patienten som befinner sig i ett vägskäl. Det kan snabbt gå utför om vi inte gör något, men samtidigt vill vi vänta ut läget för att inte ta förhastade beslut, fortsätter Carl. ​

Vad finns det för andra sårbarheter i livsmedelssystemet?​

– En annan sårbarhet och beroende i det svenska livsmedelssystemet är IoT (Internet of Things). För att livsmedelssystemet ska löpa fint måste även internet löpa fint. Störningar kan få stora konsekvenser som kan generera krisliknande symptom i hela samhället, berättar Carl.​

– Mat och livsmedel är centralt och helt grundläggande för att samhället ska fungera. Av just den anledningen kan jordbruket och livsmedelsproduktion vara mål för krigföring, vilket Ukraina tyvärr har fått uppleva. Där har det skett riktade attacker för att slå ut till exempel elförsörjningen på större jordbruksanläggningar. Det är dock viktigt att tänka på att den svenska​ livsmedelsproduktionen skiljer sig mycket från den ukrainska – de är en av världens största spannmålsproducenter och har väldigt stora jordbruk jämfört med oss i Sverige. Givetvis skapar det också större sårbarheter då det finns stor produktion koncentrerad till en liten yta, tillägger Erika. ​

Hur gör våra grannländer?​

– I Finland har man de senaste tre decennierna lagt större resurser på att bygga upp en starkt inhemsk livsmedelsförsörjning och planering för om en kris uppstår jämfört med oss. Men även om de har en betydligt större inhemsk livsmedelsproduktion än vi i Sverige, har även de ett stort importberoende för jordbrukets insatsvaror och med det kommer även sårbarheter, berättar Carl.​
Om vi ser till vårt grannland Norge har man där en stark regionalpolitik och de stöttar det småskaliga, ofta inte lönsamma, jordbruket. I Sverige har vi haft en strukturomvandling i jordbruket som har gjort att vi får större och större gårdar. Det har varit väldigt framgångsrikt ur ett produktionsperspektiv då vi producerar mer livsmedel, fast med färre resurser. Men samtidigt finns det baksidor. En stor gemensam utmaning inom EU är hur vi lyckas hitta nästa generation lantbrukare, berättar Erika.​

– Här är den stora utmaningen lönsamhet. Lönsamheten är en grundförutsättning för att bedriva jordbruk eller vilket företag som helst för den delen. Den stora frågan är hur vi skapar lönsamhet i det längre perspektivet och för framtida kriser och gemensamma utmaningar. Ska det svenska jordbruket bli mer krisberett, måste det gå hand i hand med lönsamhet, tillägger Carl.​

Vad betyder Nato-inträdet för oss när det kommer till beredskap?​ 

– Vårt medlemskap i Nato innebär att vi får större tillgång till delar av världsmarknaden även om det skulle vara krig. Det förutsätter dock att de globala sjöfartsrutterna fungerar som de ska. Vi borde därför ha bättre förutsättningar att handla inom EU och inom Nordatlanten, berättar Carl.​

– Det svåra är att förutse vad det är för konflikt eller kris som väntar. Det kan vara brand, torka, kabelbrott, smittspridningar eller rykten om smittspridningar som verkligen kan skapa störningar i livsmedelsförsörjningen. Medlemskapet i Nato ställer krav på oss som nation - Sverige måste kunna försörja sin befolkning oavsett omständighet. Dessutom behöver vi kunna ta hand om och försörja Nato-trupper och flyktingströmmar vid behov, tillägger Erika.​

Hur kan jag som konsument tänka när det inte är varken kris eller krig?​

– Att köpa svenska livsmedel även när det inte är kris eller krig, det är i alla fall inte av ondo. Man kan även se om det finns lantbrukare som har gårdsförsäljning och handla av dem. Det stärker ekonomin i lantbruksföretagen och ger oss även en levande landsbygd. Att vi har ett diversifierat lantbruk med många lantbrukare är bra ur ett krisberedskapsperspektiv, säger Erika. Vi ska även komma ihåg att alla invånare ansvarar för att ha en god hemberedskap, och då menar jag inte bara en låda med krismat utan även att lära känna sina grannar så att det blir lättare att hjälpas åt vid en kris.​

– Konsumenter och de som arbetar med offentlig upphandling har stor betydelse för jordbrukets inriktning. Det vi behöver i kris eller krig, måste efterfrågas även i vanliga tider. Även om det finns möjligheter att ställa om produktionen, behöver grunderna i form av teknik, maskiner och kunskap finnas även när det inte är krig eller kris, avslutar Carl. ​

Intervjun med Erika och Carl är gjord i samband med rapport 2 av 3 i serien ”Mot 2030 – fem skördar kvar”, publicerad i april 2025. 

Ta del av hela rapporten här (pdf)