Lantbrukets omställningsrisker utifrån ett klimatperspektiv

Den främsta risken som uppstår till följd av omställningsriskerna är högre kostnader vilket påverkar lönsamheten hos den enskilda företagaren. I relation till banken blir det en fråga om återbetalningsförmåga och kreditvärdighet på grund av risk för en försämrad lönsamhet. 

Vid en ordnad omställning av samhället till ett koldioxidneutralt samhälle begränsas omställningsriskerna. Spelplanen är då tydligt så att samhällets alla aktörer hinner förbereda sig, fasa ut användning av fossila bränslen och andra förändringar som krävs för att nå dit. Riskerna ökar om omställningen går för långsamt och åtgärder för att bromsa klimatförändringarna är otillräckliga. Det kan i sin tur tvinga fram en oordnad omställning som kan utmana den finansiella stabiliteten och förutsättningarna för samhällets aktörer. Riskerna för samhället och samhällets aktörer ökar. 

Omställningsrisker och lantbruket

Det finns en rad omställningsrisker kopplade till klimatet som kan påverka lantbruket. Här är några av de risker som vi som bank och du som lantbruksföretagare behöver ha koll på.

1.Idag används fossila bränslen i en betydande utsträckning inom det svenska lantbruket. Användningen av fossila bränslen beskattas generellt genom den svenska koldioxidskatten men det finns skattereduktion för t.ex. diesel som används inom jordbruket. Från och med 2027 kommer EU att införa ett nytt system för handel med utsläppsrätter vilket kommer att träffa bränsleleverantörer. Det kommer att leda till prisökningar på fossila bränslen i Sverige. Det finns en påtaglig risk att skattenedsättningen för jordbruksdiesel tas bort eller att kostnaderna för fossila bränslen ökar till följd av förändringar i EU:s regelverk.

2. Jordbrukets utsläpp av metan och lustgas omfattas idag inte av något prissättningsinstrument. Det har dock föreslagits av t.ex. det klimatpolitiska rådet att system för handel med utsläppsrätter för att prissätta jordbrukets utsläpp av metan och lustgas. I Danmark har beskattning på jordbrukets utsläpp redan realiserats och det är inte osannolikt att andra länder kommer ta liknande steg. Skulle utsläppen få ett prissättningsinstrument t.ex. genom en skatt kommer det att driva kostnaderna för den enskilda lantbrukaren.

3. EU har antagit ett direktiv om byggnaders energiprestanda. I dagsläget är ekonomibyggnader undantagna från kravet. Det finns en risk att undantaget inte består och att investeringar i energiförbättrande åtgärder kommer att påtvingas, vilket driver kostnaderna för den enskilda lantbrukaren.

4. EU har antagit rättsligt bindande målsättningar för upptag i skog och mark till 2030. I dagsläget är det mycket osäkert om Sverige kommer att nå målet till 2030 vilket kan resultera i begränsningar i brukandet av skog och mark beroende på hur sittande och kommande regering agerar. Risken som kan uppstå för markägaren är att brukandet begränsas genom krav på minskning av avverkning för att nå målet om koldioxidupptag i de svenska skogarna (i det korta perspektivet). Detta kan resultera i minskade intäkter i det korta perspektivet och öka de ekonomiska riskerna i skogen (mer stående avverkningsbar volym som t.ex. kan stormfällas). 

Hur kan man agera och planera för omställningsrisker som lantbruksföretagare?

Oavsett vilken typ av risk som ska hanteras i företaget är det först och främst en förståelse och medvetenhet kring att risken finns. Hur man väljer att hantera risken är upp till varje företagare beroende på vilken strategi man har och vilken risknivå man som företagare är bekväm med.

”De företagare jag möter inom produktionslantbruken är medvetna om den diskussion som förs inom EU gällande lantbrukets utsläpp och de eventuella prissättningsinstrument som diskuteras. Jag bedömer att lantbrukaren idag försöker anpassa på gårdsnivå utifrån sina möjligheter till att bedriva lantbruk med lägre utsläpp – allt från att byta ut äldre belysning i stallet till energieffektivare lösning med LED, till investeringar såsom att integrera biogasanläggning på gården."
— Susanne Mårtensson, Kundansvarig

Att minska sitt fossilberoende är ett sätt att minska risken för kommande prisökningar på fossila bränslen. Det kan ske genom elektrifiering av maskiner på gården, ersätta oljepannan mot en flispanna eller maskiner som går att tanka på HVO eller biogas. Det kan också handla om investeringar i egen energiproduktion eller minska energianvändningen på gården. 

Att öka sin egen kunskap om hur lustgasavgång från åkermark kan minska genom förändring i brukningsmetoder, tillämpning av precisionsodlingsteknik och att i större utsträckning arbeta med gröna fält, mellan- och fånggrödor och andra åtgärder för att öka mullhalten och kolinlagringen i jordbruksmarken. Det kan innebära kostnadsökningar och behov av investeringar, men borde på sikt minska riskerna i lantbruksföretaget. 

Att redan idag arbeta för att öka kolinlagringen i skog och mark är ett sätt att förbereda sig för framtiden och nyttja möjligheterna som kan uppstå. Att producera biokol för eget bruk och försäljning skulle kunna vara ett sätt att se möjligheterna som kan komma med framtidens regelutveckling.