”Vi förvaltar ett oerhört stort kolförråd och jobbar hårt för att öka inlagringen”
Vi tog ett samtal med Carl Gudmundsson, som är en av Sveriges växtodlare och vd på Kryger för att prata om hans syn på matproduktion, klimatutmaningarna och framtiden.
Hej Carl! Berätta om Kryger, vilka är ni?
– Vi är ett jordbruksföretag i de östra delarna av Östergötland som drog igång på riktigt inför säsongen 2018. Idag brukar vi 900 hektar. Vårt fokus ligger på effektiv spannmålsodling med en optimerad växtföljd och maskinsystem. Många skulle säga att vi kör en ekologisk växtföljd, men vi är konventionella växtodlare. Vi försöker tänka långsiktigt. Hållbarheten är central i vårt företag – miljömässigt, produktionsmässigt och ekonomiskt. En bieffekt är att marken alltid är grön.
Berätta mer om det, att ni håller marken grön?
– Vi måste ha jordar som blir bördigare och bördigare. På så sätt kan vi binda in mer kol, göra jordarna mer robusta och ta större och större skördar. Och jord är bara jord så länge något växer i det. Så vi håller våra jordar täckta året runt med växande grödor. Vi har en varierad växtföljd och sår in mellangrödor. Det här gör att vi kan ha mycket näring i marken utan att det läcker, för näring i växande gröda läcker inte. På så sätt löser vi problematiken med näringsläckage. Bördiga jordar tål väder på ett helt annat sätt också – de kan ta hand om för mycket vatten och för lite vatten vilket är en nyckel för oss som jobbar i produktionsanläggningar utan tak.
Ni jobbar aktivt med er växtföljd (många grödor som ni roterar), är vi generellt sett bra på en varierad växtföljd i Sverige?
– Jag skulle säga att vi har en bättre växtföljd än vad den förtjänar. Varje växtodlare har i princip grödor som de medvetet går back på på grund av ”the greater good” och andra synergieffekter. Jag menar, vilket annat kommersiellt företag har produkter som de förlorar pengar på? Inte så många skulle jag tro. Det svåra med växtföljden är att ha en växtföljd som är lönsam – alla skulle nog ändra sin växtföljd lite grann om de inte hade behövt tänka på pengar.
– Mycket av arbetet är oerhört underbetalt, men jag hoppas att det kommer skifta och det känns som att den tiden är på väg. Men det har ju med hela ekonomin att göra. Jag tror inte så många tycker att de blir rånade när de köper ett paket havregryn i affären, det är väldigt mycket mat för en liten peng. Men om vi ska få till en ännu bättre växtföljd och bördigare jordar behöver det synas i marknadspriset som lantbrukaren får.
Hur bestämde du dig för att bli lantbrukare?
– Jag är uppvuxen med jordbruk och haft turen att jobba med väldigt duktiga företagare åren innan vi startade Kryger. Jag skulle egentligen till universitet och plugga men det dök hela tiden upp en massa spännande saker. Jag jobbade som förman på en gård som brukar 10 000 hektar i Polen som 20-åring och har gjort många år på Väderstad och arbetat med lantbruksmaskiner. Då reste jag över 200 dagar per år och träffade oerhört många lantbrukare runt om i världen. Är man då lite intresserad, så plockar man upp ett och annat vilket har varit värdefullt för mig nu.
– Vi är i en unik situation just nu inom lantbruket. När min mamma och pappa gick ut universitetet var det i princip ett övertagande av lantbruken på alla gårdar och de var betydligt fler lantbrukare då. Idag är vi 5 000 lantbrukare som producerar 80 procent av all spannmål. Om tio år kommer den siffran att vara halverad, vi kommer att vara betydligt många färre som producerar majoriteten av spannmålen. Så konkurrenssituationen är en helt annan idag. Det ihop med att vi kan äga och sköta marken på ett sätt som vi tror håller i framtiden borde vara en ganska bra kombination.
Klimatförändringarna och ett mer extremt väder, hur hanterar du det?
– Först och främst så tävlar inte vi mot oss själva, vi tävlar mot alla andra spannmålsodlare globalt. Vi måste jämföra våra produktionskostnader per producerad vara med alla andra och relativt alla andra klara oss bättre, vilket vi har som tydligt mål i vårt företag. Det är många i branschen som inte jobbar professionellt med jordbruket utan de har det vid sidan av ett annat jobb, så vi borde i teorin ha förutsättningarna. De sista tio åren har sju varit riktiga skitår rent ut sagt, så något har ju hänt. Det blir varmare och det drar med sig längre torrperioder, alla extremer blir värre. Men samtidigt är det en möjlighet för mig som företagare. Störningar i marknaden är alltid bra, det är prisdrivande. Men vi ska vara medvetna om att vi ska tackla och begränsa klimatförändringarna samtidigt som vetepriset är halverat jämfört med för 40 år sedan.
– Ser vi däremot till den moraliska sidan av klimatförändringar är det givetvis en annan femma. Jag tror att vi måste fokusera på inlagringen i åkermark och mullhalten. Får vi upp mullhalten i jorden globalt med bara någon procent kommer vi att absorbera enorma mängder koldioxid.
– Jag tänker att vi måste maximera upp fotosyntesen genom att hålla marken grön, då får vi upp kolinlagringen snabbt. Vi har städer runt om i världen som breder ut sig på den bördigaste åkermarken, marker som är dåligt skötta och stora utmaningar med ökenspridningar. Alla dessa problem får oljeindustrin att se liten ut i jämförelse vilket kan vara svårt att greppa.
Det känns som att det går i hand i hand med hur ni tänker på Kryger?
– Ja det går i linje med det vi fokuserar på. Vi ska ha bördigare mark som lagrar mer kol, den klarar väder och på så sätt bygger vi robusthet även för framtidens klimat.
Krisberedskap och livsmedelsförsörjning har fått allt större uppmärksamhet, hur tänker du som matproducent om det?
– Om man ska tänka sunt kring det här så involverar krisberedskapen väldigt många människor till väldigt lite nytta. Jag tycker att vi istället borde fokusera på de produkter som vi nästan gör för mycket av idag som exempelvis spannmål. Idag har vi ett underskott i handelsbalansen. Den bästa krisberedskapen hade varit att gå upp på ett handelsöverskott och börja exportera livsmedel.
Då är hade delar av krisberedskapen varit löst. Krisberedskapen bygger på att vi har lönsamma företag med bra kapacitet.
Vad är det bästa med att vara lantbrukare?
– Man måste nog nästan vara uppfödd med det för att acceptera vissa av riskerna. Men det är en oerhört härlig känsla när det blir som man har tänkt sig. Något som jag också går igång på är att det är så öppet och transparent. Alla kan åka förbi våra fält och se vad vi gör, hur det växer och hur vi sköter oss. För mig finns det en stor stolthet i det. Och sedan är det ju väldigt konkret. Man sköter fastigheter, man lämnar spår efter sig. Jag får verkligen känslan av att ha skapat något – för mig, för mina barn, samhället – det triggar mig väldigt mycket.
Har du några medskick till Sveriges konsumenter som handlar mat i matbutikerna?
– Fokusera på det fundamentala och köp det som känns rätt i magen.
Intervjun med Carl Gudmundsson är gjord i samband med rapport 2 av 3 i serien ”Mot 2030 – fem skördar kvar”, publicerad i april 2025.
Ta del av hela rapporten här (pdf)
