Daniel Ståhl står framför en ladugårdsbyggnad.

Daniel hamnade i koma mitt i ladugårdsbygget

Köttbonden Daniel Ståhl, 28, var mitt i bygget av en ny ladugård när han plötsligt blev allvarligt sjuk i hjärnhinneinflammation. Under ett par veckor svävade han mellan liv och död. Samtidigt skulle livet på gården rulla på och den nya ladugården färdigställas.

Intresset för lantbruk föddes tidigt för Daniel. Som barn tillbringade han mycket tid på en mjölkgård – där växte intresset för kor fram och drömmen om en egen verksamhet tog form.

– När jag gick sista året på gymnasiet köpte pappa fyra kvigor till mig. Det var en start, men jag ville mer – jag tog ett lån och sen har det rullat på och vuxit för varje år.

I dag driver Daniel Marieborgs gård utanför Linköping i egen regi med stöd av sin pensionerade pappa som fortfarande är aktiv i arbetet. Pappan äger gården, Daniel har driften. Det är ekologisk dikoproduktion – 115 dikor och 50 slaktkvigor – på både egen och arrenderad mark.

Daniel driver även en maskinstation sen några år tillbaka med snöröjning, slåtter och balpressning. Utöver lantbruket jobbar han även i perioder för andra företag.

Sommaren då allt förändrades

I juni 2025 blev Daniel plötsligt svårt sjuk. En förkylning ledde till öroninflammation och en sprucken trumhinna – och bakterier tog sig in i hjärnan.

– Jag satt i traktorn och slog gräs. Då hade jag så ont i huvudet så det kändes som att det skulle sprängas. Men, jag körde ju på. Dagen efter hittade mamma mig inne i huset nästan medvetslös. Då ringde hon ambulansen.

På sjukhuset konstaterades bakteriell hjärnhinneinflammation och blodförgiftning. Daniel låg nedsövd i tio dygn, samtidigt som hans familj slängdes mellan hopp och förtvivlan. Först vid tredje försöket gick det att väcka honom.

– När jag vaknade kunde jag inte sitta, gå, äta eller prata – och hörseln var borta. Läkarna sa att jag hade haft en otrolig tur som överlevde.

Totalt blev det cirka fyra veckor på sjukhus. Under tiden hölls gården i gång av familj och vänner som tog hand om vallskörd, djur och allt däremellan. Daniel berättar att hans sambo gjorde ett jättejobb med att både ta hand om deras lilla dotter och besöka honom på sjukhuset. Vägen tillbaka blev långsamt ljusare.

– Steg för steg tog jag mig framåt. Allt behövde läras om – men målet var hela tiden att komma hem och tillbaka till ladugården.

Bygge under prövning 

När sjukdomen slog till var en ny ladugård under uppbyggnad – en satsning som Landshypotek Bank varit med och finansierat. Osäkerheten kunde ha stoppat allt. I stället hölls planen intakt.

– Jag är verkligen glad att Landshypotek inte bromsade när jag blev sjuk. Banken, bokföringsbyrån, min rådgivare och djurförmedlaren satte sig ner tillsammans – beskedet var att allt skulle fortsätta som planerat här hemma.

Efteråt har Daniel upplevt en stor förståelse från banken för att verkligheten inte alltid följer kalkylen när livet kommer emellan.

– Det känns tryggt med Landshypotek. De ser helheten och fattar lantbrukets villkor – inte bara siffrorna.

Jobbar med sin pappa

På gården jobbar Daniel tätt med sin pappa. Ett samarbete som de båda är nöjda med, även om den äldre och yngre generationen ibland kan ha olika åsikter.

– Vi är båda envisa. Han gör gärna på sitt vis, jag på mitt. Men vi vill båda gårdens bästa.

Landshypotek har också varit en del i tillväxtresan.

– De har både hjälpt mig att dubbla dikobesättningen och möjliggjort att jag kan vara heltidsbonde, berättar Daniel.

Ung i en äldre bransch

Daniel är 28 år – i en bransch där snittåldern är runt 60 år.

– Det är ju såklart tråkigt och lite skrämmande att se gårdar försvinna och att det mest blir större enheter. På ett lokalt LRF-möte var vi runt 25 personer – bara fyra under 50. Många äldre har svårt att lämna över i tid, och då tappar den yngre generationen intresset, menar han.

Råd till unga som vill starta

Daniel är tydlig med vad han tycker behövs för att lyckas som lantbrukare:

– Ha ett tydligt mål och en plan. Var envis, beredd att jobba mycket, våga ta risker och se till att ha bra människor omkring dig. Våga fråga om åkermark och bete när möjligheter dyker upp.

Med ladugårdsbygget lärde sig Daniel också vad som lönar sig i längden.

– Snåla inte – det betalar sig sällan. Ta hjälp och leja in kompetens så du kan fokusera på djur och drift. Tänk igenom flödena och ta i lite extra på ytorna. Bygger du robust nu sparar du både tid och pengar senare.

Vill bygga upp något som kan lämnas vidare

Planen framåt för Daniel är att bygga ett stabilt lantbruksföretag som kan lämnas vidare. Han vill fortsätta växa med mer mark, fler djur och, om rätt möjlighet kommer, en till gård. Allt med hälsan i behåll förstås. Efter att ha varit så allvarligt sjuk vet Daniel vad som är det viktigaste i livet.

– Man uppskattar allting i livet med nya ögon. Man ska ta vara på varandra och vara rädda om varandra, man vet inte vad man har förens man håller på att minsta det, avslutar han.

Relaterade artiklar

Länk Carl och Anna-Karin står bland sina nyplanterade äppelträd

Byggde upp äppelgård från grunden: ”Hur svårt kan det vara?”

Länk Therese Schelin, lantbrukare i Umeå, i kostallet med korna

Flyttade 90 mil för att satsa på mjölk – ”Man måste våga ta klivet”

Länk

Två kollegor med passion för hästar och landsbygdskunder