
Möt Mats – skogsägaren som värnar om både brukandet och ugglelivet på sina marker
Mats Lundberg är skogsbrukare på de egna fastigheterna i Västerbotten och har ända sedan barnsben haft ett stort natur- och fågelintresse. Med sina kunskaper om både skogsbruk och fåglar – särskilt ugglor – anpassar han avverkningar och nyplanteringar i samarbete med avverkare och maskinlag för att de ska trivas och fortsätta häcka på hans marker.
Det är en solig förmiddag i juni när Mats Lundberg kopplar upp sig från hemmakontoret för ett samtal över skärmarna. Jag är nyfiken på att veta mer om hans gedigna kunskap och intresse för skogen, och djurlivet i den, samt hur han kombinerar dessa till gagn för både ett väl avvägt skogsbruk och ugglornas välbefinnande – för det är framför allt fåglar, och särskilt ugglor – som Mats mest fastnat för.
Känslan för naturen har han med sig i blodet
Pappan var lantbrukare och med honom följde Mats med ut i markerna som liten pojk. Ända sedan skogsbruksskolan avslutades har skogen varit hans arbetsplats. Redan här började han styra och ställa i pappans skog; både för produktion och bevarande av skogsmiljöer, något som fortfarande värmer hans skogshjärta!
Efter skogshögskolan, i slutet av 80-talet, började Mats som inspektor i Örnsköldsvik, viket innebar både nya kontakter och miljöer. I medlemmarnas skogsbergsmarker fick han på allvar möta berguvar och se exempel på lyckade kompromisser till glädje för både ugglor som skogsägare.
– 1989 förvärvade jag min egen skogsfastighet, och även mammas hemställe. Och jag visste vad jag köpte. Marken har gått i arv i många generationer, berättar Mats.
Fågelintresset har han fått från sin farfar och mamma. Och där, fem minuter in i pratstunden, försvinner Mats plötsligt från rutan.
– Ursäkta avbrottet, säger han skrattande när han återvänder. Jag var bara tvungen att kolla in två flugsnappare som har sitt bo precis utanför. Jag har också hackspettar som häckar 100–150 meter bort och matar föräldrarna så att de inte terroriserar de andra fåglarna. Som du märker är det full rulle även hemmavid. Vill du förresten se mitt första fotografi på en lappuggla? Jag tog det redan 1980 och sedan dess har det blivit många fler bilder, för fotografering är också ett av mina stora stort intressen.
Såklart vill jag det och jag fascineras av den vackra ugglan på bilden som Mats håller upp, en av världens största med en längd på 60–70 cm och ett vingspann på hela 135–160 cm.
Ugglorna trivs på Mats marker
Mats har mycket gamla inägor på sina fastigheter som ugglorna trivs i.
– Det har varit tolv häckningar av slag- och lappuggla i min skog i år. Närmare kusten är det däremot inga häckningar. Det beror på att det ofta är för milt eller blött, vilket gör att snön blir hård och gnagarna fryser ihjäl, förklarar Mats. Att klimatförändringarna redan nu påverkar även ugglebeståndet på olika sätt är påtagligt. När det förut var mer mjuk kall snö kunde ugglorna söka sig föda under snön. Problemet nu är att de inte kommer igenom skaren som blir för hård.
Mats har dessutom varit med och skapat en fågelsjö genom uppdämning. Vid fågelsjön finns också en rastplats där man kan se diverse vadare, sångsvan och tranor. Även lärkfalk häckar här återkommande.
På frågan hur han kombinerar ett aktivt skogsbruk med värnandet av fågellivet svarar Mats att han inte ser några motsättningar här.
Mats har två ben att stå på
– Jag har två ben att stå på; ett som representant för skogsägarna och det andra för att föra en aktiv dialog med biologer och andra naturvänner, och även skogsentreprenörer. Båda sidorna är lika intressanta och här finns mycket att diskutera och lära av varandra för att det ska bli så bra som möjligt för alla parter, säger Mats med eftertryck.
Det finns alltså inga motsatsförhållanden i det enligt Mats. Samtidigt är han noga med att påpeka att alla skogsägare inte kan göra likadant. I stället får man utgå ifrån vad som är bäst på respektive fastighet, ner till mikromiljöer. Då blir det bra variation, menar Mats.
– Sedan jag köpte mina skogsfastigheter har produktionen ökat med 25 procent. Samtidigt som jag har avverkat har jag också planterat mycket och föryngrat beståndet. Jag väljer olika trädslag, bland annat Douglasgran, som växer så det knakar, samt en hel del lärk. Jag anpassar också avverkningarna i samarbete med avverkare och maskinlag för att även förbättra för ugglorna. Det kan vara att hitta rätt tidpunkt på året för en skogsaktivitet, utan att störa. Boplatser har kunnat bevaras, och till och med utvecklas som häckningsplatser, genom att koncentrera hänsynen – eller utnyttjandet av de frivilliga avsättningarna (5%) som alla skogsägare gör. Glöm aldrig att en häckande ugglefamilj fångar runt 5-6 000 sorkar under ett år på din och dina grannars fastigheter. Nu snackar vi skogsvård!
Med det tackar jag för pratstunden kring hur man både kan vara en aktiv skogsägare och arbeta för en hög mångfald …samtidigt! Här är Mats med sitt brinnande engagemang och stora kunskap om både skogsbruk och fåglar – särskilt ugglor – en stor inspirationskälla!
Bilderna nedan är Mats egna. Toppbilden där Mats har en lappuggleunge bredvid sig är tagen av Lasse Persson i samband med en intervju i P4 Extra nu i juni 2025 och något expanderad av Landshypotek Bank för att passa formatet.
Om Mats Lundberg
- Bor: upp efter Skellefteå Älvdal
- Ålder: 63 år
- Är skogsägare med fastigheter i Västerbotten som ingår i Landshypoteks gröna obligationer och har arbetat i skogen ända sedan han avslutade skogsbruksstudierna på högskolan i Örnsköldsvik.
- Har ett grundligt naturintresse sedan barnsben. Köpte tidigt en systemkamera. 1980 fotograferade Mats sin första lappuggla.
- Är även förtroendevald i Landshypotek Ekonomisk Förenings regionstyrelse i region Norr
Lär dig mer om lapp- och slagugglan
Fakta lappugglan:
- Lappugglan är en arktisk fågel och en av världens största ugglor, nästan lika stor som berguven. Längden är 60–70 cm och vingspannet 135–160 cm.
- De är stannfåglar, men flyttar söderut vid brist på föda.
- De häckar främst i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland, även regelbundet men i mindre antal i Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Dalarna och norra Västmanland. Under rika sorkår kan den tillfälligt observeras längre söderut.
- Är en fåtalig fågel i Sverige med en uppskattad population på cirka 500 par.
Det finns dock inga tecken på betydande populationsförändring. Den lilla populationen gör att arten är rödlistad, i kategorin sårbar. - Det allvarligaste hotet mot arten i Sverige är bristen på boplatser. Skogsområden som under många år utgjort häckningslokaler har avverkats, även under häckningsperioden för lappugglan eller dess värdarter. Andra hot utgörs av olaglig jakt, samt handeln med hotade och sällsynta arter och deras ägg. Trafiken och kollision med elledningar har också konstaterats drabba många lappugglor, särskilt under vårvintern och häckningstiden.
Fakta slagugglan
- Slagugglan är en medelstor uggla som är 50–59 cm lång och har ett vingspann på 103–124 cm.
- Är ljust gråbrunbeige och har ett runt huvud med en ganska platt ansiktsrundel, små svarta ögon och orangegul näbb.
- I Sverige finns slagugglan från norra Västmanland till Lule lappmark. Sin tätaste förekomst har den från Uppland till Medelpad.
- Slagugglan häckar normalt i grova höga stubbar, men idag oftast i specialgjorda holkar eller mer sällsynt i övergivna rovfågelbon. Den är, trots sin milda uppsyn, mycket aggressiv när dess ungar lämnar boet. Honan som försvarar reviret, kan då attackera närgångna människor. Hanen däremot ägnar sig mest åt att skaffa föda (främst smågnagare, groddjur och insekter men även fåglar och till och med andra ugglor) åt familjen.
Källa Mats Lundberg och Wikipedia