Diversifierat landskap och den biologiska mångfalden
Sveriges många gårdar bidrar till ett varierat och levande landskap. När jord och skog brukas och betesmarker hålls öppna skapas livsmiljöer för växter och djur. Det stärker den biologiska mångfalden och gör landskapet mer motståndskraftigt mot klimatförändringar och extremväder.
De många gårdarna bidrar till ett diversifierat landskap genom att lantbrukarna brukar jorden. Ett sådant landskap kännetecknas av en blandning av skog, åkrar, betesmarker, våtmarker, sjöar och andra naturtyper och former av markanvändning.
Variationen skapar förutsättningar för ett rikt växt- och djurliv. Den bidrar också till ett mer motståndskraftigt landskap, som är bättre rustat för att hantera klimatförändringar och extremväder.
Jordbruket håller landskapet öppet
För att bevara den biologiska mångfalden i odlingslandskapet behöver jord- och skogsbruk finnas kvar i hela Sverige. Många växt- och djurarter hotas när jordbruk upphör och tidigare öppna marker växer igen.
Genom att lantbrukarna brukar jorden bevaras odlingslandskapet och de livsmiljöer som finns där. Det ger djur och växter möjlighet att leva kvar.
Lantbrukarnas arbete skapar därför värden som sträcker sig bortom livsmedelsproduktionen. De håller marker öppna, bevarar betesmarker och formar den svenska landskapsbilden. Tillsammans bidrar gårdarna till ett levande mosaiklandskap som ger plats åt fler arter och bevarar det landskap som många förknippar med Sverige.
Biologisk mångfald ger viktiga ekosystemtjänster
En rik biologisk mångfald är en grundförutsättning för viktiga ekosystemtjänster, som rent vatten, ren luft och pollinering av växter.
Hur lantbrukaren brukar marken är därför avgörande. Genom ett ansvarsfullt brukande och genom att bevara inslag som betesmarker, kantzoner och våtmarker kan lantbruket bidra till att stärka den biologiska mångfalden och våra ekosystemtjänster.
Det finns ett ömsesidigt beroende. Ett fungerande lantbruk kan bidra till att bevara den biologiska mångfalden, samtidigt som lantbruket är beroende av de ekosystemtjänster som naturen ger.
Variationen gör landskapet mer motståndskraftigt
Variationen i markanvändningen kan stärka jordbrukets förmåga att tåla extremväder och hantera både översvämningar och torka.
När det inom ett område finns en blandning av exempelvis skog, åkrar, betesmarker, våtmarker och sjöar skapas ett naturligt skydd. Det gör landskapet mer motståndskraftigt mot klimatförändringar och andra påfrestningar.
Produktionen innebär också utmaningar
Samtidigt som lantbruket bidrar till ett diversifierat landskap och biologisk mångfald står det för betydande utsläpp av växthusgaser. Ett produktionsinriktat lantbruk kan även innebära utmaningar för ekosystemen. Minskad variation och färre livsmiljöer kan exempelvis påverka pollinatörer och fågelliv negativt.
Åtgärder som blommande åkerkanter och lärkrutor kan stärka den biologiska mångfalden, men är inte alltid ekonomiskt lönsamma utan stöd eftersom produktiv jordbruksmark tas ur drift. Lantbrukaren behöver kunna fortsätta bruka marken på ett ekonomiskt hållbart sätt och samtidigt minska klimatpåverkan och stärka den biologiska mångfalden.
Övergången till mer hållbara och klimatvänliga produktionsmetoder kräver investeringar. Investeringskostnader, förändrade regelverk och marknadens krav kan påverka framför allt mindre gårdar, som inte alltid har samma resurser som större verksamheter. Därför behöver investeringsstöd, regelverk och andra styrmedel ta hänsyn till mindre gårdars ekonomiska och praktiska förutsättningar.
De många gårdarna behövs
De många gårdarna håller marker öppna, bevarar betesmarker och skapar variation. Därmed bidrar de till biologisk mångfald, viktiga ekosystemtjänster och ett landskap som är bättre rustat för klimatförändringar och extremväder.
För att gårdarna ska kunna fortsätta utveckla mer hållbara produktionsmetoder behöver naturhänsyn och livsmedelsproduktion kunna förenas med ekonomisk hållbarhet.