Småländsk chark och starkt ledarskap – möt systrarna i korvfabriken

Systrarna Stina Selander, 35, och Lisa Andersson, 32, har bokstavligen vuxit upp bland rök, kryddor och korvskinn i familjens charkfabrik i Småland. Idag står de själva vid rodret för det anrika familjeföretaget, som årligen producerar imponerande 900 ton korv och slaktar cirka 14 000 nötboskap.
– Att ta över var en stor utmaning, men det kändes också väldigt meningsfullt, säger Stina.

Det hela började en dag 1947, när Stina och Lisas farfar kom hem till sin fru med ett oväntat besked – han hade köpt en butikslokal i Lammhult. Redan dagen därpå packade paret ihop sitt liv och flyttade till den lilla småländska orten. Det blev startskottet för familjeföretaget Ello – ett namn som i dag är synonymt med småländsk charktradition, med särskilt fokus på isterband.

Systrarna Stina och Lisa brukar skämta om att de har isterband i sitt DNA, och det är kanske inte så märkligt när man växer upp i en familj där korv och charkhistorier är lika självklara som frukost och middag.

När företaget grundades skötte familjen hela kedjan, från djurhållning och slakt till tillverkning och försäljning. I dag har verksamheten smalnats av något och fokus ligger på tillverkning av husmanskostprodukter, slakt och styckning av nötboskap. Bland storsäljarna finns favoriter som isterband, sylta och prinskorv.

– När vi var bebisar matades vi med sylta och mosad potatis, det är jättebra barnmat, säger Lisa och skrattar och berättar vidare att det en gång fanns planer på att systrarnas ansikten skulle pryda syltaförpackningen. 

Andra generationen

Stina och Lisas pappa, Kent Andersson, styrde företaget med trygg hand i nästan fyra decennier. Under den tiden var det inte en självklarhet att systrarna en dag skulle ta över. 

–  Jag har väl alltid haft med mig det någonstans, men när jag tog studenten ville jag testa att göra andra saker. Jag flyttade till Helsingborg och pluggade där. 

Stina nickar instämmande.

– Det fanns en känsla av att bryta sig loss och se något annat. Jag jobbade några år i Alperna som reseledare. Sedan pluggade jag i Umeå och jobbade i Stockholm, innan jag kom tillbaka till Lammhult.

Möts av hejarop

År 2019 markerade början på en avgörande vändpunkt för det småländska familjeföretaget. Det talades om att sälja, lägga ned eller att systrarna skulle ta över, berättar Stina. Hon minns tydligt det första mötet hon och Lisa hade med styrelsen – stämningen i rummet, nervositeten, men också den där gnistan som tändes. Det var som om något inom henne väcktes, något som hon inte kunde tacka nej till.

Trots att uppgiften kändes stor och utmanande, var nyfikenheten och engagemanget så starkt att de valde att satsa – som tredje generation i företaget.

– Jag ville inte känna att jag ångrade mig för att jag inte tog över, säger Stina och fortsätter. Sedan har vi såklart ett känslomässigt band till bolaget, vi känner en stolthet över vad farfar och pappa har åstadkommit och ville fortsätta bygga vidare på det. 

2021 blev Stina Selander vd för bolaget och 2023 klev Lisa Andersson in som marknadsansvarig. Sedan dess har de blivit kända som ”systrarna chark” – ett smeknamn som fastnat. De berättar att de möts av många hejarop och positiva röster som tycker att det är kul att det är två unga systrar på toppen, speciellt med tanke på att charkuteritillverkning och slakt inte traditionellt är en kvinnlig bransch. 

När Stina och Lisa får frågan om hur det är att jobba med varandra skrattar de och säger att det känns så självklart att de knappt tänker på det. Det skulle snarare vara konstigt att inte arbeta med någon från familjen. 

– När det är ett familjeföretag blir man van att jobba ihop. Alla i familjen har varit involverade. Vi pratar jobb på släktträffarna och födelsedagskalasen, så det här kommer naturligt för oss, säger Lisa.

”Har lite mer att bevisa”

Stina och Lisa är vana att få många frågor om hur det är att vara ung kvinna i en mansdominerad bransch. De menar att det både innebär utmaningar och möjligheter. Något de tycker gynnar dem är att de sticker ut, och de motiveras av att inspirera andra unga kvinnor.

– Det är lite ovanligt med två unga kvinnor, men det är positivt laddat. Det gör att vi sticker ut. Vi har fått mycket beröm, berättar Lisa.

Men det finns också utmaningar. En av baksidorna med att vara ung kvinna är att de upplever att de ibland inte blir tagna på lika stort allvar som sina manliga kollegor.

–  Affärsvärlden är överlag mycket mansdominerad, det märker vi i vissa sammanhang. Jag får känslan av att man kan bli lite osäker när det sitter en ung kvinna i rummet. Jag har känt att jag har hamnat i externa sammanhang där jag har haft med mig en manlig kollega och där det är han som får mest uppmärksamhet, säger Stina.

– Jag kan också känna att man som kvinna behöver vara ytterligare mer påläst, eller lite mer på hugget. Man har lite mer att bevisa i vissa externa forum.  

Stina och Lisa berättar vidare att de tror att de har mycket att vinna på att de kommit in i företaget med nya perspektiv. De lägger stor vikt vid de mjuka värdena och de tycker att det är viktigt att se till att personalen trivs. 

Korvarna får draghjälp av ostkakan

Stina och Lisa har siktet inställt på att fortsätta att bevara den småländska mattraditionen.  I slutet av förra året tog de nästa steg genom att förvärva Ostkaksbageriet i Vrigstad. 

– Vi kände att ostkakan och isterbanden hör ihop. Så det var en strategisk produkt att få in, nu blir vi mer knutna till det småländska hantverket, säger Stina. 

Både klassiska och moderna tillbehör 

Tidigare i år blev Stina och Lisa utsedda till ”Årets korvprofiler” av Korvakademin. En hedersutmärkelse de tog emot med glädje och ödmjukhet, särskilt med tanke på arvet från deras pappa och farfar.

”Systrarna chark” lär inte tröttna på korv på ett bra tag. Stina äter gärna korv minst en gång i veckan. Ibland med klassiska tillbehör, ibland med fransk potatissallad. När Lisa får välja blir det helst prinskorv.

Vem som en dag tar över familjeföretaget efter Stina och Lisa är omöjligt att sia om. Men det finns en liten aspirant. 

– Min 5-årige son säger att han ska jobba med isterband när han blir stor, säger Stina och skrattar.