Generationsskifte i lantbruket – varför det nästan alltid börjar för sent

Helena von der Esch har arbetat i över 15 år med rådgivning till familjer som äger företag, gårdar och skogsfastigheter. I dag är hon verksam som Senior Family Advisor på oberoende förmögenhetsrådgivaren Formue, med många kunder inom just de gröna näringarna.

– Majoriteten av våra kunder äger tillgångar som ska förvaltas över lång tid. Det kan vara företag, gårdar, skog eller andra fastigheter. Gemensamt är att man tänker långsiktigt och vill lämna något vidare, säger hon.

För många lantbrukare är företagandet nära sammanvävt med både platsen och livet i stort. Gården är inte bara en verksamhet, utan ofta också barndomshem och familjens samlingspunkt. Men trots det menar Helena att generationsskiften i lantbruket i grunden liknar andra familjeföretag.

– Skillnaderna är inte så många som man kan tro. De stora frågorna är desamma: Vem ska äga? Vem ska driva? Vem ska utveckla verksamheten vidare?

När platsen gör frågan ännu svårare

Det som ofta tillkommer i lantbruket är boendefrågan. Vem ska bo på gården, och vill nästa generation faktiskt leva där?

– Den frågan känner vi också igen från andra familjeföretag på mindre orter. Många unga har utbildat sig i storstaden, jobbat utomlands och sett världen. Då är det inte självklart att flytta hem direkt, säger Helena.

Samtidigt betonar hon att det finns fler lösningar än den traditionella.

– Man måste inte alltid bo på exakt samma plats för att äga eller driva en gård. Det går att vara kreativ, framför allt initialt. Men de här frågorna behöver komma upp på bordet i tid.

Hon jämför också med andra starkt laddade platser i familjer, som sommarstugor eller landställen.

– Man kan generationsskifta ett börsbolag utan problem, men så kraschar familjen över sommarstugan som funnits i fem generationer. Det sociala och kulturella kapitalet som knyter familjen till en plats är enormt starkt.

De vanligaste utmaningarna i ett generationsskifte

Enligt Helena finns det några återkommande orsaker till att generationsskiften blir konfliktfyllda.

– Det första är när man inte involverar alla som berörs. Man behöver öppen och transparent kommunikation, dela information och ta hjälp av en extern, neutral part. Gör man inte det kan det upplevas som att det blev orättvist.

Men den största utmaningen uppstår ofta redan innan processen ens har börjat.

– Den vanligaste utmaningen är att man aldrig kommer igång. Man vågar inte ta upp frågan. Under tiden går alla och väntar – familjemedlemmar, personal, kunder, leverantörer och banken. Alla undrar vad planen är.

Nästan alla börjar för sent

När frågan väl tas upp är det ofta sent i livet.

– Det kan bli extremt bråttom. Sjukdom, psykisk ohälsa eller konflikter kan göra situationen mycket mer komplicerad än nödvändigt. I andra fall har någon i den yngre generationen hunnit etablera ett helt annat liv och tappat intresset.

Hon beskriver ett mönster hon ofta möter i sitt arbete.

– Majoriteten av mina uppdrag handlar om familjer där den äldre generationen är i 80-årsåldern och den yngre i 50-årsåldern. Det är problematiskt. Då finns det ofta en tredje generation i 20-årsåldern som det egentligen borde handa om.

Ålder spelar roll på flera sätt.

– I den äldre generationen förändras den kognitiva förmågan, det måste man ha respekt för. I den yngre generationen har man hunnit rota sig på andra håll, med familj och karriär. Det gör överlämningen svårare för alla parter.

Ägande och drift är inte samma sak

En viktig nyckel, enligt Helena, är att skilja på ägande och operativt ansvar.

– Det är två helt olika saker. Man kan lämna över driften utan att direkt släppa ägandet fullt ut, eller tvärt om.

Hon menar att lantbrukare ibland har svårt att förhålla sig till pension på samma sätt som andra yrkesgrupper.

– Det finns en anledning till att vi har en pensionsålder. Man kan komma överens inom familjen om hur man vill göra, men att vänta 15 år efter pensionsålder och först då börja prata om överlämning gör allting trögare.

Att involvera nästa generation tidigt behöver inte betyda att de omedelbart ska kliva in i driften.

– Det kan räcka med att ha en dialog. En 20–30-åring kanske inte alls är intresserad just då, och det är helt okej. Erfarenhet kan man skaffa sig på andra gårdar, i andra delar av världen. Det kan vara väldigt lärorikt.

Tiden efter överlämningen – ett nytt, krävande skede

När ägar- och driftsskiftet väl är genomfört börjar en ny fas, som också kan vara svår. Det är nya roller man ska vänja sig vid, och det kan vara tufft för alla. Den äldre generationen kan tänka ”så där har vi aldrig gjort förut”, medan den yngre vill få göra sitt jobb och ta ansvar.

Här är det bra om den äldre generationen tar ett steg tillbaka, menar Helena.

– Ingenting blir enklare av att en äldre generation går runt och ger tips. Man kan vänta tills man får en fråga, säger hon och delar samtidigt ett konkret råd till den som lämnar över:

– Jag rekommenderar långa semesterresor. Res bort några månader. Det är ofta en väldigt bra idé. Den yngre generationen kanske ska etablera sig med familj, bygga sitt liv och sitt företagande. Det är flera som påverkas, och det behöver få ta egen plats.