Kärt fritidshus har många namn

Stugan, torpet, landstället, sommarhuset eller härbret? Sverige är ett av de länder där det finns flest fritidshus per invånare. Och vi är många som har en väldigt nära relation till fritidshuslivet, vilket även märks i hur vi omnämner och pratar om det.

Förr i tiden avsågs sommarhus det på en gård belägna särskilda boningshus som var oisolerat och som gårdens invånare flyttade över till på sommaren. Vintertid lämnades det oeldat och användes ofta för förrådsändamål. Efter att vi fick allt mer fritid under 1900-talet, och en ökad levnadsstandard gjorde det ekonomiskt möjligt för fler att hålla sig med två bostäder, växte intresset. Idag är gamla torp och boningshus, tillsammans med fritidshus av senare modell, mer eftertraktade än någonsin. Hälften av alla svenskar sägs ha tillgång till ett och det finns långt över en halv miljon fritidshus i Sverige.

Och kärt barn har ju många namn sägs det ju. Det gäller även hur vi omnämner vårt fritidshus. ”Vi åker till Dalarna”, ”far till stugan”, ”semestrar som vanligt i torpet”… är vanliga begrepp. Men finns det dialektala skillnader i hur vi pratar om våra "hus för sommarsemestern" eller är det själva hustypen som styr? Vi skrapade lite på ytan i frågan bland kollegor och vänner - och den verkar engagera många. 

– Här i Dalarna/Gävleborg kallas en enklare mindre stuga ibland för ”härbre” och tidigare hade många gårdar norröver en fäbod som i många fall blivit en sommarstuga. Några säger då ”att åka till vallen”. Vid norra Upplandskusten finns det många gamla fiskeläger med båthus/sjöbodar som är ombyggda till fritidshus. Här finns även något de kallar för ”kokhus”, berättar Christina som är Kundansvarig på Landshypoteks kontor i Gävle.

Orden ”härbre” och ”kokhus” gjorde oss nyfikna på att undersöka vidare var benämningarna faktiskt kommer ifrån. I Svenska Akademiens Ordlista (SAOL) beskrivs ”härbre” som:  "ett förrådshus som hör till bondgård”. När spaningen fortsätter till Nationalencyklopedin (NE) hittar vi beskrivningen: ”enkel byggnad, ofta i kägel- eller sadeltaksform, med markhärd för matlagning, ystning och värmning av vatten till sörpa.” Det sägs också att kokhus har funnits på fäbodar och då ofta kallades för "sters" och att kokhusen även är vanliga på norrländska gårdar.

I norr "far vi till stugan"

Efter att ha pratat med fler kollegor och vänner i norra Sverige verkar ”vi far till stugan i sommar” vara ett av de vanligaste uttrycken när det är dags att bege sig till huset för semestern. Men vad är en stuga egentligen? I SAOL beskrivs det som ”ett mindre (trä)hus vanligen beläget på landet” medan det i NE förklaras vara ett litet bostadshus, särskilt på landsbygden. Lägger vi då till ”sommar” framför ”stuga” så är betydelsen alltså ett ”(mindre) sommarhus”. Vi bläddrar vidare och svaret på sökningen ”sommarhus” i SAOL är förväntad: ”hus som används som sommarbostad”. Men vad som kanske är än mer intressant är exemplet för hur ordet kan användas i en mening: ”sommarhus som saknade alla moderna bekvämligheter”. Närmar vi oss här en beskrivning av huset för sommarsemestern - där standarden är enkel, de moderna bekvämligheterna som wi-fi och obegränsat med varmvatten inte så självklara? Fast så är det ju inte alltid, eller?

Stadsborna ”drar till landet”

Andra vanliga benämningar av huset för sommarsemestern visar sig också vara ”landet” eller ”lantstället”. Bland de vi pratat med är det framförallt de som bor i en större stad, som lämnar stan och ”åker till landet”. Men även fler än så, och själva hustypen för "lantstället" verkar kunna variera. Efter sökning på ”lantstället” i SAOL dyker förklaringen ”sommarstuga” åter upp. Men då som jämförelse, till ”lantställe” med beskrivningen "ett fritidshus på landsbygden".

Med stuga och landsbygden i tanken är det lätt att tänka vidare på ”torp”. Vid sökning i NE visar det sig att "torp" är en benämning som har haft olika innebörd genom tiderna. Under medeltiden kallades de gårdar som anlagts på byns mark, men avskilts från byn, för just "torp". Dessa kallades också ofta för "avgärdartorp" och har du ett sommartorp vars fastighetsnamn slutar på –torp, -arp, -rup eller –orp är det troligen ett sådant. Under 1500-talet var ”torp” benämningen för ett enskilt nybygge på en allmänning. Det var först under 1600-talet som torpen började att jämföras med mindre hem och beskattades som självständiga fastigheter. Senare började även ”torp” att användas för att beskriva den mindre jordbrukslägenheten, belägen på enskild mark, där jord- eller skogstorparen fick husrum som lön för de tjänster som uträttades åt markägaren. Runt om i landet finns också så kallade "soldattorp", "ryttartorp", "fiskartorp", "kolartorp" och "kronotorp" som alla fått sina benämningar utifrån vad personen som bodde där hade för syssla.

Oavsett härbre, kokhus, sommarstuga, torp eller lantställe är kanske ”fritidshus” trots allt det begrepp som beskriver husen, oavsett typ, bäst? Helt enkelt: ”Ett hus som man bor i under semestern och annan fritid" (SAOL). Eller är det kanske så att huset ska uppkallas efter vad den som bor där gör, likt soldattorpen? Är det då "semesterfirartorpet" vi ska säga? Vi har varken något svar eller egentlig åsikt i frågan, men det har kanske du? Dela gärna med dig av dina tankar i våra sociala medier – och ställ frågan till vännerna om vad de säger om sitt ”hus att vara i under semestern”.

Läs mer

Att tänka på, när du ska köpa fritidshus

Läs mer
Läs mer

Dags att måla om huset?

Läs mer
Läs mer

Bolånemarknaden speglar trender och konsumtionsmönster

Läs mer