Susannes hjärta klappar för landsbygdens näringsliv och alla människors lika värde

Det är lunchtid, en solig måndag i maj, och kvinnonätverkets medlemmar loggar en efter en in till dagens träff på temat ”Att vara kvinna och ledare i machokulturer” som leds av gästföreläsaren Susanne Öberg.  

Susanne menar att mångfald och jämställdhet i grunden är en fråga om konkurrenskraft, och att vår bransch fortfarande har mycket kvar att jobba på här. Frågan om varför ojämställdheten får, och kan, fortsätta lät inte vänta på sig. Svaret levereras rappt och kort; ”för att den tillåts att göra det”.

Om någon vet Susanne vad hon pratar om. Intresset för jämställdhetsfrågor och att förstå vilka normer som råder i mansdominerade branscher, exempelvis skogsnäringen, och anses typiskt manliga och kvinnliga började intressera henne redan under åren på LRF.

– Metoo–rörelsen ledde till att ytterligare ljus riktades mot problematiken och skapade insikter och förståelse för att många strukturer måste förändras i grunden för att bli mer jämställda. Här har jag kunnat bidra med de erfarenheter och insikter som jag har byggt upp under åren genom att själv arbeta i mansdominerade organisationer och se vilken påverkan de har på oss kvinnor, säger Susanne. 

Susanne betonar samtidigt att värderingar och normer ofta sitter djupt och tar tid att påverka och förändra. Hon exemplifierar trögheten genom att bland annat nämna skogsbrukets upprop #slutavverkat.

Frågan kom upp på agendan, men förändringarna uteblev

– Till skillnad från andra upprop, även i det gröna näringslivet, hände ingenting inom skogsnäringen. Vardagen fortsatte som vanligt. 

Fortfarande är exempelvis andelen män som är sysselsatta i skogsbruket närmare 9 av 10, endast 3 procent av maskinförarna är kvinnor, de som påbörjar naturbruksgymnasium med inriktning skogsbruk 16 procent och endast 14 procent av virkesköparna/inspektorerna är tjejer. Däremot är runt 40 procent av skogsägarna inom familjeskogsbruket kvinnor, men det håller på att ändras. Allt färre kvinnor blir skogsägare och kvinnorna äger allt mindre fastigheter.

– Att insikten om att ojämlikheter finns är ändå en början till ökad jämställdhet och förändring, menar Susanne. Dessutom är det så att jämställda organisationer, där fler kompetenser tas till vara, är mer lönsamma.

Förebilder är också jätteviktiga, liksom att bättre ta vara på olika slags kompetenser i den egna organisationen  

– Vad skulle hända om vi på nästa års förenings- och bolagsstämmor, och i olika ledningsgrupper, beslutade att premiera förmågor som att känna empati, bygga ömsesidiga relationer och stå upp för grundläggande demokratiska värderingar om människors lika rätt och värde högre? Det är en spännande tanke, eller hur?

För om man inte jobbar med att förändra normer och kultur slutar kvinnorna. 

Susanne konstaterar att kvinnor i större utsträckning lämnar branschen och att männen dessutom mår generellt sämre på jobbet än vad kvinnor gör på grund av normerna.

– Jag tror att det finns en risk om jämställdhetsarbeten enbart handlar om att göra särskilda insatser för kvinnor när det gäller rekrytering, nätverk och utbildningsinsatser. Det väcker motstånd hos både män och kvinnor. Som kvinna måste man försvara att man fått sin position på grund av kompetens, inte kön, och många män känner att kvinnorna har fått jobben för att de är just kvinnor. Det flyttar bort hela kompetensfrågan och den kraft som typiska attribut hos såväl män som kvinnor tillsammans kan skapa.  

Tiden börjar rinna ut för denna nätverksträff. Avslutningsvis kan vi ändå konstatera att när många aktörer tillsammans visar vilja och kraft kan en förändring också komma till stånd på allvar. En rättvisefråga om någon är att alla, oavsett kön, ska ha samma möjligheter att påverka, utbilda sig och arbeta inom skogssektorn och de gröna näringarna. Det är deltagarna i kvinnonätverket eniga om och bidrar till som starka förebilder för andra att ta efter.