Jeanette får energi av alla möten med öns lantbrukare

Jeanette och jag möts över skärmen en måndag i oktober för ett samtal om hur hon ser på sitt förtroendeuppdrag i Landshypotek. Solkatter letar sig fram på väggen bakom hennes rödbruna hårsvall – och Jeanette som för dagen även bär en t-shirt med ordet Lantis tryckt mitt på bröstet – är på ett strålande humör fast än jag vet att hon har en hel del annat att stå i än att prata med mig. Samtidigt förstår jag att detta är en kvinna som klarar av att ha många bollar i luften och gillar när det rör på sig.    

Efter 25 år på Gotland är Jeanetter numera väl rotad här

Hon är en relativt välkänd person inom de gröna näringarna på ön, men någon gotländska går knappast att skönja när Jeanette tar till orda. Nej, infödd är hon inte – rötterna finns på landsbygden mellan Stockholm och Enköping där pappan födde upp och tränade lite travare på hobbynivå. Efter att ha träffat sin blivande man Fredrik för 25 år sedan, som är uppvuxen och alltid har bott på den gård i Stenkumla där de också bor idag, föll flytten från fastlandet sig naturlig och engagemanget och intresset för lantbrukandet tog succesivt över det tidigare hästintresset.  
 
  – Jag är engagerad i de gröna näringarna, på alla möjliga vis. Utöver all tid jag lägger på att sköta om mina egna lamm stöttar jag min mjölkbonde till man, och utflugna barn, en del. Med en besättning på 200 mjölkande kor, och uppfödning av alla ungdjur, uppgår antalet djur till drygt 500, vilket i princip innebär ett dygnet-runt-jobb. Sen har jag ju också en del förtroendeuppdrag, varav det för Landshypotek varit i tio år. 
 
Paret hyr också ut ett par boenden och Jeanette har dessutom en gårdsbutik som hålls öppen när det passar och sommargästerna flockas på ön. Där säljer hon lammkött och fårskinn.   
 
Hur hinner hon då med allt kan man undra? 

  – Jag får energi i mötet med andra människor och att göra vad jag kan för att vara en del av och stötta de gröna näringarna här på Gotland. I regionstyrelsen är vi tätt sammansvetsade och hjälper varandra när värderingsuppdrag, eller andra sysslor för föreningen och för öns drygt 1 100 andra Landshypotekmedlemmar, hopar sig. Vi medverkar också, ofta tillsammans med bankens tjänstemän, på allehanda träffar där branschen möts.  
 
På bilden som pryder detta reportage är Jeanette exempelvis på plats på Elmia Lantbruk för att berätta om föreningen och fördelarna som det kooperativa ägandet av en egen bank för jord- och skogsbrukare i Sverige ger.  

 Jeanette tycker också att det är angeläget att vi på alla sätt vi kan försöker stötta de unga som är nyetablerade lantbruksföretagare, eller vill in i näringarna.  

  – Utvecklingen är tydlig; antalet lantbruksföretag blir succesivt färre och färre. För att överleva idag krävs en viss storlek och omsättning, alternativt en specialisering inom en hyfsat lönsam nisch eller att ta sig högre upp i förädlingskedjan. Fastighetspriserna är också generellt höga så är du inte övertagare av en gård efter en generationsväxling kan det så klart vara tufft att slå sig in. Då kan ett arrende, delat ägarskap eller att jobba som anställd hos någon annan, vara möjliga utvägar i stället. Dessutom händer det så mycket i branschen. Lantbruket har en viktig del i den gröna omställningen och oron i världen har ökat insikten om att vi behöver ha fler beredskapslager och en större självförsörjningsgrad av livsmedel.  

Att även öka medvetenheten om hur maten vi äter produceras är viktigt, enligt Jeanette. 

  – Många barn vet inte vad det som ligger på tallriken kommer ifrån. Här har vi också en uppgift att fylla genom att bjuda in till gårdsbesök etcetera.  

Vad skulle du skicka med andra medlemmar som är nyfikna på, eller har ett intresse för ett förtroendeuppdrag i Landshypotek Ekonomisk Förening? 

  – En kooperation innebär ju i sig att man samverkar på olika sätt och är starkare tillsammans. Att vara förtroendevald i Landshypotek tar stundtals en del jobb och tid i anspråk, men det är helt klart värt det. Jag får energi av alla möten med andra medlemmar, och annat folk inom lantbrukssfären här på ön, och känner att jag kan bidra till samtalen. Jag lär mig också ofta något nytt längs vägen, ges möjligheten att höra olika infallsvinklar på saker och ting och får arbeta brett med det jag tycker är allra roligast.  

Med ett sista medskick ”att det bara är att höra av sig till oss i regionstyrelserna runt om i landet om du som medlem exempelvis vill veta mer om vad det innebär att vara förtroendevald” tackar Jeanette för sig. Nu väntar lammen närmast på hennes uppmärksamhet. Själv gläds jag åt pratstunden …som även gav mig mer energi.