Rätt insats på rätt plats – så arbetar Carl-Fredrik med precisionsodling

Utöver växtodlingen hyr de också ut bostäder, både på landsbygden och några lägenheter i Linköping. Det arbetet sköter de främst under lantbrukets lågsäsong, framför allt under vintern. De äger dessutom skog och har betesmarker som de tar hand om.

Vad odlar ni?

Vår största gröda är höstvete, på andra plats kommer höstraps och därefter olika vårgrödor. I grova drag kan man säga att vi odlar ungefär 70 procent höstvete, 10–15 procent höstraps och resten vårgrödor som havre, korn, ärtor och alsikeklöver.

Eftersom vi har ganska försommartorrt klimat prioriterar vi ofta höstgrödor. De har djupare rotsystem som klarar torka bättre än vårgrödor. Samtidigt finns risker med utvintring, i år hade vi till exempel ner mot 25 minusgrader och det finns fläckar där grödan frusit bort. Då måste man så om på våren, vilket blir kostsamt.

Ni tillämpar precisionsodling i er växtodling, kan du berätta vad precisionsodling innebär?

Grunden i precisionsodling är att tillföra rätt insats på rätt plats för att få bästa möjliga resultat. Våra marker varierar mycket – från styva leror med hög potential till lättare jordar och sandbackar med lägre potential och större torkkänslighet.

Om man lägger samma insatser överallt får man inte samma resultat. Därför försöker vi styra insatserna efter markens förutsättningar/bördighet. Vi har jordprover från alla fält, utifrån dem styr vi bland annat kalkning, fosfor och kalium. Dessa sprider vi med styrfiler via GPS så att olika delar av fälten får olika mängd. Även kväve försöker vi styra, vilket vi har tänkt att finslipa ytterligare. Det går också att variera utsädesmängd, men där begränsas vi av vår såmaskin. Det är något vi kanske kommer att titta på framöver.

Upplever ni någon skillnad sedan ni började med precisionsodling?

Ja, dels blir skördarna jämnare, dels sparar vi insatsmedel. Med GPS-styrning stänger maskinerna av och på exakt, vilket minskar överlapp och spill. Det gäller både gödsel och bekämpningsmedel. Man vill inte gödsla eller bekämpa i onödan.

Kan du beskriva hur ett år ser ut i växtodlingen?

Vi börjar på hösten, i augusti–september, med höstsådd. Då förbereder vi marken genom plöjning eller kultivering och skapar en bra såbädd. Vi tillför näring i samband med sådd och bekämpar ogräs för att få en ren gröda inför vintern.

Under vintern går grödan i vila. I mars, när våren kommer, börjar tillväxten igen och då tillför vi näring successivt och utför ogräsbekämpning. Under våren och försommaren följer vi grödan noga, kommer det in sjukdomar eller skadedjur måste vi agera.

Runt midsommar går grödan in i mognadsfas. Då kan man inte göra så mycket mer, utan vädret styr, idealet är lagom värme och nederbörd. I augusti sker skörden, det mesta lagras och torkas för att kunna säljas vid lämpliga tillfällen under vintern.

Varje år är olika, så man försöker dra slutsatser och även sprida riskerna. Vi arbetar i årscykler, men samtidigt med en sexårig växtföljd, så det är långsiktigt. Det är inga snabba pengar, utan man följer en plan över lång tid.

Vad har ni för framtidsplaner?

Vi försöker hela tiden optimera och förbättra. Mycket handlar om dränering och markstruktur, så grödorna inte står blött. Vi jobbar också med lite kringverksamheter, bland annat foderhantering under vinterhalvåret.

Hur påverkar klimatförändringarna er verksamhet?

Vi märker mer extremväder, längre torrperioder och intensivare regn. Det påverkar både skörd och möjligheten att så och skörda.

Samtidigt finns positiva aspekter, vi kan odla grödor här som tidigare bara gick längre söderut. Sverige har fortfarande ett relativt gynnsamt odlingsklimat jämfört med många delar av Europa. Dessutom pågår mycket förädling och forskning för att ta fram grödor som klarar tuffare klimat, vilket är positivt.

Avslutningsvis – vad är det bästa med att hålla på med växtodling?

Det är känslan av att följa något från frö till skörd. Man tar ansvar, vårdar grödan och hoppas att det ska bli så bra som möjligt. Det är inte alltid det blir som man tänkt, men just den här årscykeln, variationen och osäkerheten är också det som gör det spännande.

Alla år är olika, alla gårdar är olika. Det är utmanande, men det är också det som gör att man trivs med det här yrket.