Martina vill göra skillnad, både för medlemmarna och de gröna näringarna

  – Vår bransch kräver att man engagerar sig i olika intresseorganisationer, för som enskilda företagare är det betydligt svårare att driva våra frågor på egen hand. Det är bättre att gå ihop. Tillsammans blir man starkare och får större genomslag, säger hon.

Just den tanken ser Martina som kärnan i den kooperativa modellen som Landshypotek bygger på. 

  – Genom vår medlemsförening kan vi skapa nytta som är svår att uppnå ensam. På så sätt kan vi både förhandla, påverka och skapa bättre förutsättningar för våra verksamheter.

Själv valde Martina att engagera sig som valberedare i region Mälarprovinserna. Uppdraget ger möjlighet att bidra till föreningens arbete och utveckling genom att identifiera och föreslå personer som kan representera medlemmarna och driva verksamheten framåt.

  – Det är givande att få vara med och påverka. I valberedningen kan vi bidra till att hitta personer med olika erfarenheter och perspektiv som kan företräda medlemmarna på bästa sätt.

Det behövs olika drivkrafter och erfarenheter för att det ska bli verkstad

Martina ser flera egenskaper som viktiga hos den som funderar på ett förtroendeuppdrag.

  – Man behöver vara intresserad, vilja utveckla föreningen och ha tid att engagera sig. Det handlar inte om att bara åka på möten. Det är mellan mötena som arbetet ska göras.

Hon jämför ibland valberedningens arbete med en rekryterares. Den yrkesrollen har hon tidigare erfarenhet av innan hon återvände till Lindholms Gård där hon en gång växte upp och nu äger tillsammans med sin make, och är vd för. 

  – Vi tittar på vilken kompetens som behövs och vad som kompletterar den nuvarande styrelsen i vår region. Det behövs olika drivkrafter och erfarenheter för att det ska bli verkstad.

Samtidigt betonar hon att uppdraget också handlar om att representera föreningen utåt.

  – I förtroendeuppdragen ingår även att vara en bra ambassadör för Landshypotek, att kunna stå för våra värderingar och tala väl om vår gemensamt ägda bank. 

Att ha tid att engagera sig i arbetet är också avgörande faktor, menar hon. Därför är det en av de första frågorna som valberedningen ställer till potentiella kandidater.

  – Har man precis startat stora projekt på sin gård eller är väldigt operativ i verksamheten kanske det inte är rätt tidpunkt just nu. Det handlar inte om att man inte vill, utan om att man ska ha rimliga förutsättningar att göra ett bra jobb.

För Martina handlar engagemanget inte bara om att bidra, utan också om egen utveckling.

  – Arbetet i valberedningen är väldigt givande. Man lär sig mycket, får utbildning och blir insatt i hur styrelsen arbetar.

Hennes intresse för människor har följt henne genom hela yrkeslivet. 

– Jag tycker om att intervjua människor och försöka förstå vad de kan bidra med. Det är nog därför jag trivs så bra i valberedningsarbetet.

Från Stockholm tillbaka till gården

Men vägen till livet som lantbruksföretagare var inte självklar.

Martina växte upp på Lindholms Gård, men såg länge sin framtid någon annanstans. Efter studier i personalekonomi vid Stockholms Universitet och flera år i huvudstaden började hon och familjen fundera över hur de ville leva.

  – När man får familj börjar man tänka mer långsiktigt. Då började jag fråga mig vad jag egentligen ville göra.

Intresset för lantbruket har alltid funnits kvar någonstans i bakgrunden. Redan i 30-årsåldern gick hon en komprimerad grundutbildning inom lantbruk och tanken på att återvända hem växte successivt fram.

  – Det fanns hela tiden där i bakhuvudet. Sedan flyttade vi tillbaka till mina föräldrars gård och jag började jobba med pappa.

Martina tog över gården 2008 genom arrende efter sin far. Då började också generationsskiftet ta form. I dag driver hon Lindholms Gård med bred verksamhet inom växtodling, nötkött, gårdsbutik, viltverksamhet och fastigheter. Gården har fyra helårsanställda och ytterligare personal under högsäsong.

  – Förut försökte jag hålla nere personalstyrkan, men det blev för sårbart. I dag känns det bättre att ha lite marginaler och skapa hållbarhet i verksamheten.

Förtroende byggs mellan människor

Som valberedare och förtroendevald ser Martina också ett ansvar för att vara en röst för både föreningen och de gröna näringarna.

Hon menar att människor inom lantbruk och skogsbruk ofta lyssnar mer på varandra än på traditionell marknadsföring.

  – Ska man köpa en maskin, eller göra någon annan investering i sitt lantbruksföretag, frågar man oftast någon annan i branschen först. Jag tror att det fungerar likadant i valet av bank. Om någon man känner och har förtroende för är medlem eller kund så väger det väldigt tungt.

Därför ser hon medlemsmöten, regionträffar och stämmor som viktiga mötesplatser.

  – Vår bransch bygger mycket på kontakter och människor man litar på. Därför är det värdefullt att vi träffas och utbyter erfarenheter.

I vår får vi följa arbetet på Lindholms Gård i programserien Svenska bönder

Ambassadörskapet omfattar för Martinas del alltså även en vilja att bidra till att öka förståelsen för lantbrukets betydelse i samhället.

Det var en av anledningarna till att hon tackade ja till att medverka i den andra säsongen av tv-serien Svenska bönder som börjar sändas inpå nya året.

  – Om jag kan bidra till att stärka och synliggöra svenskt jordbruk i en bredare kontext gör jag det gärna. Vi är beroende av en inhemsk livsmedelsproduktion i Sverige och jag ser det som ett ansvar att förvalta gården vidare till nästa generation.

Hon hoppas att programmet ska ge en realistisk bild av livet som lantbruksföretagare.

  – Det är viktigt att visa hur vardagen faktiskt ser ut, att ge människor en större förståelse för arbetet bakom maten och företagen på landsbygden.

På samma sätt ser hon sitt uppdrag i föreningen.

  – Kan jag inspirera fler goda krafter att vilja engagera sig i vår medlemsförening är jag nöjd. Vi välkomnar alla som vill, kan och har tid att engagera sig i föreningens arbete för ökad medlemsnytta och ett starkt ägarskap av vår bank. Tillsammans borgar vi för att Landshypoteks snart 200-åriga historia kan leva vidare minst lika länge till och utvecklas i takt med tiden. Det känns i min mening både meningsfullt och berikande. 

Bilden på Martina som pryder detta reportage är tagen av fotograf Eric Björck.